RYSSLAND.
EN EUROPEISK CIVILISATIONSHISTORIA.
Av Kristian Gerner.
Mina kommentarer.
Det vi ser idag i Ukraina är varken nytt eller unikt i
Europas historia. Det är den senaste uttryck för den gamla nationalistiska
kampen som präglat vår historia sen urminnestider. Jag är säker att korsikaner,
basker och sydtyrolare känner igen sina egna nationella ambitioner i ryssarnas
kamp för Dombas befrielse.
Jag har läst RYSSLAND och lärt mig mycket, inte minst om den
ryska nationalismen och om nationalismen över huvud, men nu anser jag att jag
inte kan läsa vidare efter avsnittet ”Reformationen”. Stämmer Gerners teori om
Sovjetunionen som en kopia av den kristna, ryska ortodoxa kyrkan? Eller är den
en förenkling av en spridd och fördomsfull tolkning av en myt.
Att andliga föreställningar och politiska ideologier ofta
har blandats samman i den europeiska historia är ett faktum. Att katolska
kyrkan tog över de hedniska riterna från Rom och andra folk för att underlätta
sin missionerande är allmän kunskap. Att en storslagen scenografi, koreografi
och retorik har använts inte bara av de kristna förkunnare utan också av de som
skulle rättfärdiga de olika monarkerna och autokraterna i öst som Västeuropa under
seklernas gång är också känt.
Sovjetunionen tog över en blandning av andliga och
historiska myter som inte är annorlunda från de myter som kännetecknar andra politiska
ideologier inklusive vår egen liberala, pluralistiska, demokratiska
tankesystem. Det räcker med att lägga Gerners analysverktyg på ”svenskheten”
för att se att begrepp som ”nationens ande”, ”folksjälen”, ”nationellidentiteten”
etcetera bildar grunden för en partikularistisk, nationalistisk och rent ut av
chauvinistisk och till och med rasistisk tro som än idag präglar många
svenskars övertygelser. Att det är så beror på en medveten, långvarig och
intensiv indoktrinering gestaltad och organiserad av den svenska religiösa,
kulturella och politiska etablissemanget.
När det gäller scenografi och koreografi vill jag påminna
att kröningen av till exempel Elisabeth II måste ha varit mer storslaget
påkostad en varje installation av sovjetisk partiordförande och statschef. Oskar
II var den senaste kungen som blev smord i Sverige men än idag tvingas den
svenska monarken svära sin tro till den rätta leran. Sammankopplingen mellan
kyrka och stat till en enhet i Sverige gällde fram tills nyligen. Luther hade
satt så väl makten över själarna som makten över människornas fysiska liv i
händerna på monarken. Monarken hade uppdragit åt kyrkan att fostra ”svensken”
till en lydig och lojal undersåte.
Först 1977 avskaffades paragrafen i den svenska grundlagen
som slog fast att: ”Monarken äger rätten att allena styra riket”. (När det
gäller Gustav V uppfattning om det visade han den med sitt brev till Adolf
Hitler 1941 då han ansåg sig ha rätt att ”allena” tala för Sveriges folk). I
Sverige satt stat och kyrka tät sammankopplade fortfarande på den tiden.
Sverige en liberal, pluralistisk demokrati i vardande precis som flera andra
demokratier utom Frankrike som var Europas första riktiga demokrati.
Sammanblandningen mellan den kristna liturgin och politiken började minska men
den är inte helt borta än idag. Hur kommer det sig för resten att Gustav Vasas
kröningsdag firas än idag som nationaldag??? Och varför uppfattas än idag av så
många svenskar det lutherska helgonet Gustav II Adolf som en av den svenska
historians största hjältar???
När det gäller liturgin och PS-media så är det uppenbart att
ett land med en så liten befolkning som Sverige måste sträva i riktning mot
populismen för att få ekonomi i sin verksamhet. Inslagen och programmen är för
det mesta banala och informationen styrd in i ”åsiktskorridoren”; mer lik
propaganda än information (COVID och nu Ukraina). Det är svårt att tro att bara
önskan om att få publik motiverar strävanden. Ibland verkar det som mer än
information så är det frågan om gammaldags svensk folkforstran (ett begrepp med
en stark lukt av fascism). En vilja att stryka under och visa fram ”den
svenska” kulturella och nationella särarten. En vilja att få ”folk” att tänka
och tycka rätt. Ett sätt att se på ”svenskheten” som något också givet av
biologin.
Och slutligen apropå Lenins och Stalins Mausoleum: Ligger
inte Napoleon på Hotell des Invalides i Paris? Ligger inte Gustav Vasa i
Uppsala domkyrka? Är inte Europas katedraler och storkyrkor fullbelagda med de
jordiska resterna av kungar, drottningar, prinsar, prinsessor, furstar och
furstinnor?
Ettore Nobis.
Kommentarer
Skicka en kommentar