Om Judarna och deras lögner.

För några år sedan hörde jag Antje Jackelén i Sommar SR/P1 säga att hon hoppades att Sverige skulle instifta en årlig Luther dag. Jag själv, som i åratal har hävdat att Om Judarna och deras lögner som Martin Luther gav ut 1543 beskrev vad som skulle komma att ske femhundra år senare, blev häpen. Menade hon att den man som varit idégivaren till Förintelsen skulle bli någon att hylla årligen och visa fram som förebild? Jag tycker om denna skrift samma som Göran Rosenberg: Om Judarna och deras lögner är den våldsammaste antisemitiska uppmaningen som utkommit fram i Västerlandet fram till dess att Der Sturmer, som i övrigt citerade den otaliga gånger, satte i gång sin hatiska propaganda. Visst har många påvar visat stark antijudaism men direkta uppmaningar till rån, mordbrand, plundring, ödeläggelse, folkförvisning, mord och till och med folkmord har de aldrig utfärdat.

Vissa påstår idag att Luther inte kan dömas då hans tid och tiden för Förintelsen är åtskilda av fem sekler. Jag själv ifrågasätter detta resonemang; speciellt när det gäller människor som håller en tro grundad på Kristus oändliga kärleken. Denna tro fanns på Luthers tid och Luther måste ha vetat vad hans propaganda gick ut på och hur människor i alla tider skulle komma att förhålla sig till den. Ingen teolog av hans rang ser sina utsagor giltiga bara tillfälligt. Luther ville ta en plats i historien och agerade med avsikt att ta den. Om inte mitt resonemang gäller måste man acceptera att vissa kallar redan idag Hitler och Stalin ”barn av sin tid”. I sina skrifter nöjer sig inte Luther med att hata de Judar som hårdnackat håller fast vid sin tro och som visat sin misstro mot Jesus som Messias. Luther vill förgöra dem.

Men vad gick Martin Luthers lära ut på? Vad jag har förstått trodde Luther som Jean Calvin att gud var allsmäktig och allvetande. Av det drog han slutsatsen att ingen annan makt och ingen annan vilja fanns i skapelsen. Luther trodde också på Jesus renande ingrepp i mänsklighetens planer och hur detta ingrepp, genom dopet, hade avskaffat arvsynden och den bibliska lagen. Tron var en gåva som människan fick genom Jesus offer direkt av gud tillsammans med nåden. Människan kunde inte vinna tro och nåd av egen kraft. Tvärtom trodde Luther att de rättfärdiga människor var de som av gud fått tro och nåd gratis. Luther var emot de katoliker som påstod att gud samarbetade med människorna och att han skänkt en del av sin makt till dem så att de skulle kunna själva välja mellan gott och ont. Om detta grälade Martin Luther med Erasmus. Erich Fromm definierar Luthers teologi som totalitär då den utgår från guds enväldiga makt. Erasmus och katolikernas religion benämner Fromm ”humanistisk”. Inkvisitionens bål berättar något annat.

Luthers tro leder till frågan om varför visa människor har fått tron och nåden och andra inte. I den litteratur som jag gått genom hävdas att Luther trodde på den dubbel predestinationen. Gud hade bestämt från tidens början att visa människor skulle bli frälsta medan andra skulle bli fördömda. När det gäller Judarna är det uppenbart att Luther såg för dem en tredje utväg. Enligt honom var Judarna som ifrågasatte Frälsaren ”Hinns avföda”. Det hatet med vilket han angriper dem visar att hans betecknande av Judarna inte bara var ett invektiv. Det vittnar om hans övertygelse om att Judarna verkligen var ”Satans avkomma”. Det visar att han var övertygad att försvinnandet av Judarna skulle leda till tidens ände och till Kristus återkomst. Så måste miljoner tyskar och lutheraner ha förstått hans budskap. Befrielsen av världen från Judarna sågs samtidigt som en åtgärd som skulle eliminera ockrare och profitörer. Den sågs som en gest av TRO. Att de lutheraner som ifrågasatt denna tolkning kunde bäva inför dess konsekvenser är begripligt. För mig är det obegripligt att en intelligent teolog som Antje Jackelèn inte ser Nazisternas tolkning annat än som ett svepskäl.

Svenska Kyrkan har gjort om Luthers lära på alla möjliga och omöjliga sätt. Idag utmålas han som den store förnyare som fört fram en moralisk revolution. Det finns dock historiker som ser i honom en bakåtsträvare som påminner om dagens wahabitiska fundamentalister. Andra tror att han främst spelade ett politiskt spel. Någon som står långt bort från varje form av andlig och fritänkande. Jag kan inte undgå att ställa en fråga till ärkebiskopen: Vad behöver Svenska Kyrkan, en kyrka som är humanistisk, Martin Luther till?

Ettore Nobis.